Att stora mängder snö har fallit över delar av Sverige har väl inte passerat obemärkt.
Stockholmsområdet har fått sin beskärda del och det har haft stor påverkan
på bland annat trafiken.
Detta "självklara" att kunna ta sin bil när som helst, var som helst, sätts ur spel
för en tid. Givetvis till mycket förtret men det finns också en stor uppsida vilken
jag ämnar återkomma till.
Söder om söder råkade även vi ut för ett strömavbrott. Det inträffade måndagen den
3 december och varade mellan ca kl 16-19. En bagatell i det stora hela, men det fick
ändå viss påverkan för vardagslunken. Brasor tändes, stearinljus togs fram,
middagsplaner kanske fick ändras och "värst" av allt, ingen TV.
Tror trots allt att det blev en positiv upplevelse för många och en kväll att komma
ihåg. Det blev inte som vi hade tänkt, förhoppningsvis till det bättre.
Bifogar en bild hemifrån. Ni ser själva, överlevnadsinstinkt. Temperaturen hann trots
allt falla från 20 till 18 grader:-)
Åter till snön och det den förde med sig.
Visst, det kanske blev en promenad till skola eller dagis istället för bil. Det kanske
innebar inställda möten eller kanske inget jobb alls.
Handen på hjärtat, var det inte en aning befriande? Här kommer en naturkraft
och slår tillfälligt ut våra planer. "Att göra listan" får stryka på foten beroende på
något som vi inte kan påverka. Det är bara att buga sig för det övermäktiga och
skrattande förena sig mot den gemensamma "fienden".
Jag upplevde detta hemma på gatan. Bilar körde fast hela tiden men detta löstes
med gemenskap. Grannar gick man ur huse med spadar i hand och ett leende på
läpparna. Alla hjälpte varandra. Detta var i mina ögon kontrasten till de farsliknande
grannfejder som då och då dyker upp och jag vet att upplevelsen delas på andra håll.
Jag vill kalla detta för ett "pattern of interuption", ett mönsterbryte.
Ett spännande fenomen.
Ofta tuffar vi på i våra liv, kanske utan tid för eftertanke. En sådan här händelse
ger oss ett tillfälle att stanna upp en stund och det tror jag många uppskattat.
Jag anser att vår tillvaro på många sätt är alltför tillrättalagd.
Vi behöver kontraster för att till fullo kunna uppskatta hur bra vi har det.
Den här typen av I-landsnaturkatastrofer är nyttiga. Det blir en stund av det
jag tror är det fundamentala för oss människor. "Back to basic".