Angående Marcus Nilson vs DIF.
Som Djurgårdare samt vän med Marcus har jag följt "konflikten" med intresse.
Innan jag tycker och tänker är det viktigt att slå fast
vad jag anser att saken handlar om.
Detta är ingen personlig vendetta utan handlar om rätt och fel i förhållandet
arbetsgivare-arbetstagare.
Det är oerhört viktigt att komma ihåg detta för att inte blanda in sina känslor
utan se saken utifrån ett logiskt objektivt perspektiv.
Med detta menar jag följande:
Marcus behöver inte pengarna punkt slut.
Med det som bakgrund är det som han har gjort väldigt modigt.
Han har drivit en process mot sin arbetsgivare, stundtals i offentlighetens ljus,
ofta utmålad som girig, i syfte att slå fast någonting.
Avtalen som har funnits har varit otydliga på punkten vad som händer vid
uppflyttning/degradering, ofta till arbetstagarens nackdel, och generellt sätt är det
tuffare att ta en ekonomisk smäll som privatperson jämfört med ett större företag.
Domen som slogs fast blir ett prejudikat som kommer att gynna båda parter
då det kommer att ställas krav på tydlighet.
Som Djurgårdare smärtar det givetvis med en ekonomisk smäll.
Glädjande är dock att Marcus öppnar för en alternativ lösning (Info från Difs hemsida)
Detta tycker jag stärker min tes att intentionen med stämningen handlar om annat
än pengar.
