Kommentarer
Postat av: Calle
Lycka till med allt i framtiden Otto, du kommer förmodligen göra lika bra ifrån dig var du än hamnar och vad än du väljer att göra nu. Du kommer dock vara saknad på isen i höst, hoppas vi får se dig i andra sammanhang i Djurgården!
Postat av: ted ponedel
Till en "gammal själ" från ett sant Djurgårdshjärta. De flesta människor föds med två öron och en mun.Detta visar de proportioner som bör gälla mellan dessa två sinnen.När vi lyssnar dubbelt så mycket som vi pratar, då har vi uppnått ödmjukheten första tecken. Lycka till!!
Postat av: Niklas
Tack för allt. Jag tror aldrig vi kommer få se en lika klok, lojal och hårt arbetande ishockeyspelare i Sveriges Finaste Förening på mycket, mycket länge (om någonsin). Lycka till i framtiden!
Postat av: Henrik F
Tack för allt =)
Du är en av de större personliga DIF-favoriter man har och jag är väldigt glad/stolt över att själv ha #9 på tröjan när man lirar "fredagshockey" med kollegorna.
Du är redan saknad.
Postat av: Nessa
När jag läste att du slutar så kan jag gott erkänna att jag fälde en tår eller två. Du har varit en del av grundstommen i mitt djurgårn i flera år nu, och att jag inte kommer se dig på isen i höst känns i hjärtat. Du verkar så ödmjuk, uppriktig och uppvisar allt vad som menas med ett riktigt djurgårdshjärta.
Lycka till i framtiden. Du är redan saknad och jag hoppas vi möts någon gång i framtiden. På hovet i publikhavet, eller ute i stockholm. Och även om vi inte gör det så finns du alltid inne i mitt djurgårdshjärta!
Kramar!
Nessa
Postat av: Niklas
Ett stort tack för dina insatser i den finaste av tröjor
Postat av: TeXasDIF
Tack för allt Otto och allt du gjort för vårat Djurgården. Lycka till med allt i framtiden. Det kommer kännas konstigt att inte se #9.Ottosson på isen längre. Du är en stor DIF-ikon och legend. Jag hoppas få se din tröja ska upp i taket på Hovet.
Lev väl Otto! Alltid Oavsett!
Postat av: Jan-Ivar Askelin
Hej
Bloggen verkar ha somnat in vilket jag tycker är synd. Nu finns mycket intressant att dela med sig av. Hur det är att gå från professionell idrottare till en civil tillvaro. Lägger man av helt med att träna eller är träningen en del av livet? Hur söker man sig till en ny tillvaro? Rollen som expert i radio verkar gjuten, tycker jag. Hur känns det nu att ändå stå vid sidan om när serierna drar igång?
Vemod eller skönt att det är över?